Folkfesten (krönika signerad Erik Rosenberg)

De gånger jag varit i Las Vegas och jobbat på World Series of Poker har jag försökt att bo på Rio, den resort där turneringarna spelas. De flesta svenskar tenderar att välja bort just Rio då det har en småskabbig approach med inrökta rum och gamla, trötta heltäckningsmattor. För mig är dock närheten prio ett, för att lätt kunna ta sig till och från arbetsplatsen i en stad där utetemperaturen är 45 grader vid den tiden på året, och det är en taxiresa var du än ska. För att inte nämna det faktum att toalettköerna på Rio är längre än Robin Ylitalos kontaktlista i mobilen. Jag har genom åren dessutom fått låna ut min rumsnyckel till andra svenskar för såväl powernaps som toalettbehov. Det är mysigare att skita ifred på ett hotellrum än på en offentlig toalett där golvspringan är en halvmeter (true story, alla i Vegas kan intyga) och det står tio skräniga spelare utanför som vill in.

När det kommer till turneringar gillar jag också spelarhotell, där man bor där det spelas. Inte bara för ovan nämnda faktorer, utan också för mysstämningen. Folk som inte spelar ramlar in till och från i turneringslokalen, alla hamnar i samma hotell-lobbys och restauranger istället för att spridas ut. Detta tror jag också är en av flera orsaker till att flytten av Pokerförbundets SM till Tallinn höjde Camp Sweden ännu några steg från Malta som det var tidigare. Min vän Mau lyckades verkligen bygga grunden till den fantastiska fest som SM var nere utanför Dragonara på Malta, men det är i mina ögon först nu här på Hilton i Tallinn som det blev fullbordat. Allt är samlat på en och samma plats. Det här är också en av flera anledningar till att jag tycker att Cosmopols mästerskap inte håller hela vägen i konkurrensen. Visst, fältet imponerar och de gör grymma turneringsarrangemang. Men inte många av de som faktiskt spelar är sugna på att hänga runt och uppleva SM-festen. Man spelar, man bustar, man lämnar. Det är det här Mauritz har förstått, och det här är en stor del av nyckeln till framgången för Poker Events och Förbundets SM. Att det som händer vid borden bara är en avgränsad del av upplevelsen. Det de flesta kommer att komma ihåg är det andra. För Camp Sweden är nämligen motsvarigheten till ovan nämnda ordning “spel, bust, fest”. Om man inte är Olof Haglund. Då blir det spel, vinst, fest.

Kommentera